PERDERSE VIA …
di Cornelio Galas
Me pà r che i zùga, en sti dì chì
i oselèti ‘pĂ©na nai fòr dal nìf:
en zigamento come nei asili,
en svolazĂ r gnancĂłra a Ăąm.
So mĂ ma la ghe dĂ l’anda …
e tuti drìo, chi bém chi cosìta,
i zérca de far en modo gualìf,
su e zĂł, de quĂ , de lĂ , en banda.
Po’ gh’è i primi bĂąti sule piante,
denti de cagn, violéte, margherite
‘n tra le còl de le vigne che ‘spèta
d’averghe i so vestìdi de fòie.
T’le sènti, anca se no l’scòta ancora,
che ‘l sĂłl el dorme zamĂ i de mĂ©m,
tra gnanca tante de ‘ste ‘stimĂ ne,
el vinzerĂ de nòf contro ‘l stròf.
Gh’è ‘n giro, basta snasĂ r mèio,
en bĂłi bĂłi che te ciĂ pa ‘l nĂ s,
gh’è daperĂąt, basta che te vardi,
come qualcòs che sta per vegnìr.
L’è vite che riparte anca dal sĂ©ch,
da ramèti che i da poch poà ,
profumi bòni che pòl fà r spìza,
che ariva tuti con quel ventesèl.